det kändes så fruktansvärt tomt när jag kom tillbaka. allt bara brast. jag vet inte hur länge tårarna rann innan jag tillslut somnade igen. ensam. jag vet inte om jag klarar att gå dit mer, men jag får göra det ändå.
jag trodde det skulle bli mycket lättare än såhär. var inte alls förberedd på det. december känns så himla långt borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar