runaway

fan vad det ska vara knepigt då! varför inte bara vara som det var innan? huvudet uppe bland molnen, ingenting som är jobbigt, allt löser sig till det bättre. nu kommer svackan. den där jävla svackan. och jag vet att den precis har börjat dala.. jag orkar inte.

denna veckan har faktiskt gått väldigt snabbt! inte alls som den förra. men helgen kommer att försvinna lika fort som förra, myyys på den, och sen kör vi på i hundratjugo igen.. inte pepp.

och att vi bara har en veckas jullov vrider om kniven lite till, sådär härligt.. ja, jag vet att det är långt dit, men man måste ju ha något att se fram emot! just nu håller jag fokus på SAOn, och försöker att inte tänka på alla tentor, övningar och redovisningar kommer ligger innan den. ångest och ackumulerad stress, hej.

och nä, jag tänker inte be om ursäkt för att detta blev ett himla pessimistiskt inlägg. för det är så det ligger till. dö.