poor little missunderstood baby, no one likes a sad face

jag trodde verkligen inte jag skulle gråta över det. jag visste ju att det skulle hända. det kom bara väldigt olägligt i mitt liv. jag känner mig lite instabil.

jag kommer ihåg hur vi i nian diskuterade att vi som femtonåringar skulle göra valet som skulle bestämma hur våra liv skulle bli. gymnasievalet alltså. vilket skämt, om man nu ser tillbaka. för just nu känns det där valet väldigt litet, jämfört med det vi står inför nu. för det är nu det gäller. det är nu vår framtid står på spel. eller något sånt.

jag är inte riktigt i fas med mig själv. inte riktigt i fas med alla andra heller. jag ligger lite efter känner jag. jag orkar inte riktigt med mig själv för tillfället. jag hoppas nästa vecka blir en bättre vecka.