söndag 14 mars 2010

don't let me go

du känner mig nog inte så bra som du egentligen tror. fast på ett sätt känner du mig bättre än allt och alla. jag kan prata med dig om i princip allt. jag litar på dig. men ändå gör det mig rädd för att säga förmycket. jag vet inte hur mycket jag kan berätta om mig själv för dig.

var går gränsen till förmycket? gränsen mellan
förundran och ignorans? det är svårt. för svårt.

jag vill heller inte bara låta detta passera, utan att ha tagit tag i allt ordentligt. för det är något speciellt som jag inte känt förut. men du gick lite för fort över gränsen till förmycket. take it slow. vi har tid. en hel sommar att bara umgås, vara tillsammans och se hur det blir. men släpp mig inte för lätt. håll mig kvar. vad jag än säger och gör.
i'm begging you.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

bloggen

tankarna om livet och framtiden flyger fram och tillbaka i huvudet. detta är ett sätt att samla och sära på dem.