what to do?

och så gick ytterligare en dag. har funderat på det där med tio veckor ett tag. det är i princip lika länge som jag inte träffade Fanny eller Jessica på. och vi alla överlevde ju faktiskt. men jag vet inte om denna väntan, eller snarare längtan, till att få träffa dig igen är värre och känns så mycket längre. jag vet inte. jag kan bara hoppas att de resterande sex och en halv veckorna går fort. i want you here with me.

och idag träffade jag Emmy för fösta gången på mer än ett halvår! jag tror hon slår oss alla i att hamna i värsta au pair-familj! verkligen. till skillnad från hennes familjen Adams (okej, kanske en liten överdrift) så lät min som rena paradiset. så kan det gå! imorgon ska jag på personalmöte och jag tänkte cykla (jaa, kors i taket, men jag tänkte faktiskt cykla) dit. jag måste ju köra in min nya cykel, det jobbiga är bara att den inte har något stöd, eller lås. men vad ska man göra?