we will see

fick precis ett telefonsamtal från andra sidan atlanten, och den glädje som spred sig i kroppen går inte att förklara. helt underbart att få höra din röst igen efter nästan tre veckor. jag har saknat dig, och gör det fortfarande. om inte mer. speciellt här uppe, där snön bara väller ner och man verkligen skulle behöva någon att hålla i handen. jag får helt enkelt hålla till godo med Fanny ett tag till, men det går faktiskt över förväntningarna. snart kommer hon tillbaka från skolan och då ska vi gå och inhandla det vi behöver till kvällens middag, vad det nu blir, vi får helt enkelt se.